Fyra månader i Indien 2009 / Fyra månader i Afrika 2010

Den totala friheten

2010-07-06T14:18:00.000-07:00

Efter langt och moget övervägande akte jag aldrig till Afrika. Det är som med all passion, en dag vaknar man och sa finns den inte där. Huvudsakligen hänger allt pa det faktum att jag inte orkar med känslan av distans som infinner sig när jag är vit och rik och vandrande bankomat. Det är ett langt avstand människor emellan, och är det nagot jag inte vill sa är det att ha avstand i mina relationer...

Sa jag fastnade i Berlin, vilket naturligtvis inte var sa illa det heller. Den enda delen av nagon sorts plan jag överhuvutaget fullföljt var att jag liftade till Köln och spenderade nagra dagar där. Det är verkligen en fin stad, och det var lite spänt att träffa Tina igen. Precis som alla andra för tillfället har hon en pojkvän i England, vilket definitivt är nagot av en trend bland mina ex (3 and counting)...

Jag spenderade en natt vid vägen och liftade sen till Aachen, eftersom jag efter nagra timmar kom pa att jag var pa fel pafart för Frankrike. Det var nog mitt bästa beslut i ar, för jag fick lift med världens bäste karl, maskinbyggnadsingenjören Herr Pfeiffer. Helt sonika spenderade jag fyra dagar med denne man och upptäckte Aachens rika klubb- natur- folk- och nattliv medakandes pa Herr Pfeiffers motorutrustade tandemcykel - döpt till monstret - för att sedan, pa tidigare nämnds inradan, aka till Belgien. En distans pa hela 30 minuter.

Efter en kall natt i en naturschutzgebiet vaknade jag i första solen av nagot sorts ljud. Skada, vildsvin som lufsar runt trettio meter bort. Jag tyckte att jag hade känt hästdoft hela natten, och tagit det som hallicunationer inducerade av kylan. Icke, det var ett glatt gäng hariga grisarr som fridfullt rotade i dom torra löven... Skogarna där är väldigt vackra, stora salar av lövträd, fridfulla sma aar och solglimtar. Svart att tänka sig att det var väldigt harda strider mellan tyskarna och de allierade just här.

Men till min förskräckelse är det olagligt att sova ute! Överallt, ingen pardon!! Detta gar ju naturligtvis inte an för en frihetsälskande naturpojke, sa hepp sa var jag förbrytare. Europeerna har ingen känsla för lugn och frihet! Olagligt, ja höstanes, eller vad Emils farmor nu skulle sagt...

Raskt vandrade jag vidare med mina köldstela lekamen, och finner naturligtvis, efter en nagot ävenryrlig vandring över löv, fästingsinfesterade vatmarker, hästhagar (med den typiska vad-är-det-där-för-en-filur-blicken) samt diverse floder och industriomraden, världens lugnaste camping. En flod, en skog, ett gammalt tyskt par. Omedelbart blir jag bjuden pa frukost i deras kök, och pratar med den gamla hausfrau om livet, kriget och barn... Denna frukosttradition fortgar under mina dagar där. Hon ger mig även filtar till nätterna och manga goda, om än nagot snurriga, rad.

Pa campingen hände just ingenting, vilket var helt underbart efter tre veckor komplett mayhem i Berlin, Köln och Aachen. Min hängmatta och jag. Bros before hoes, buddies for life, I-got-yo-back-u-got-mine. Spenderade en kväll grillandes med en läkare fran Köln, hans son och hans vän - som pa staende fot bjöd in mig till hans hem nästa gang jag är i Köln.

En morgon, efter att ha gjort ingenting alls i fyra dagar, piper mobilen till. Herr Pfeiffer ska till Berlin och kolla matchen (4 - 1 till Tyskland!) och detta erbjudande kan jag ju inte säga nej till. Efter en lugn och fin färd i 220 (autobahn) sa var vi framme. Detaljerna härefter är sporadiska (vaken 60 timmar) men Berlin är ju av den kalibern.

Sa, efter gardagens demolerade lift till Polen, pa grund av att familjen jag akte med brakade sa mycket att bilen resolut vände tillbaks till Berlin, är jag nu här.

Imorgon ska jag lifta till Warzawa igen.

Och över, under, genom och inuti allt detta ligger en sadan enorm känsla av frihet. Jag har aldrig känt mig sa här levande. Allt och inget. Hela tiden. Inga planer, bara intuition och impulsivitet. Jag har träffat sa manga goda manniskor. Världen är full av dom. Överallt.

Planering

2010-04-16T17:52:00.001-07:00

I den sparsamma mängd jag brukar planera... Kartor och reselektyren är inhandlade. Oxford's böcker Handbook of... /Tropical medicine och /Emergency medicine följer såklart med. Liksom SAS survival handbook. Funderar på att ta med en tjock biologybibel, men den väger fan själv. Nästan inga kläder. Inga grejer. Bara jag.

Preliminärt flyger jag till Marocko från Frankfurt 17 juni. Sedan blir det buss/bil/åsna/båt/fötter/bärare genom Mauretanien/Senegal/Guinea -> Sierra Leone.

Hejda Indien.

2009-07-07T08:22:00.000-07:00

Du vet att du varit for lange i Indien nar...

2009-07-03T06:50:00.000-07:00

Ett gang kor star mitt i gatan och ater fran en sophog och du inte reagerar pa nagot vis.
Du slanger skrap rakt ut i gatan utan nagon tanke pa vart det tar vagen.
Du sitter och laser. Hela dagen. Nej, alltsa, varje vaken timme.
Du tar sex duschar pa en dag. Hej monsunvarme.
Du ar ute och gar i solen. Som i vid lunch. Och du bryr dig inte. Alls. Dagens temp: 39.
Du letar efter nagot, vad som helst, hittar det inte, tanker "What to do?" och skiter i det.
Du lyssnar pa Cult of Luna och har glomt bort vad Svenskt Svarmod ar.
Du har glomt bort hur det kanns att prata svenska.
Du har glomt bort vad toalettpapper ar.
Du reagerar inte nar folk tilltalar dig, utan maste viftas framfor, petas pa etc...
Du har inget som helst begrepp om personlig sfar.
Du far angest av orden "Where from sir?"
Du kanner att en 22timmars tagresa ar rena ogonblicket.
Du blir nastan pakord tre ganger och tanker att trafiken ar lugn, som vanligt har.
Du grinar nar du tanker pa att aka hem.

Monsun

2009-07-01T21:34:00.000-07:00

Delhi ar som jag minns det, fast mycket battre. Det ar en javla massa vatten overallt, och folk ar glada att monsunen dykt upp. Jag har mest forstatt att jag ska hem och har darmed blivit fett gratmild. Jag insag hur van jag blivit vid Asienkaos nar nagon klagade over att Kathmandus trafik ar vansinnig. Vad vansinnig, sa jag, den ar ju helt normal.... Jag har borjat se saker igen som jag glomt bort. Tranga gator, man som laser tidningen sittande pa en vespa med ett glas te, klungor av elkablar som hanger overallt. Smuts och lera, Sma gatubarn som antingen sniffar lim eller samlar skrap i sackar, Unga, kaxiga Indier som ar perfekt kladda och ar 154 centimeter langa. Och indier star dessutom sa nara nar man pratar att jag maste boja hakan till brostkorgen for att se dom overhuvudtaget. Fem dagar stannar jag har i monundelhi och hoppas pa en riktig javla thunderstorm....
Jag tror det kommer att ta lang tid att ta reda pa allt jag varit med om, och annu langre tid innan jag borjar grina av Indienstimuli. Dom jag pratat med som kommit hem ar helt forstorda av vasterlandets generella ordning och reda.
1:a augusti aker jag till Tyskland i tre veckor. Jag fixade biljetterna just. Det var ett underligt byte av resmal, men det kanns ratt. Asien gor mig sa trott. Och som det ar nu har jag hittat boplatser over hela Europa. Jag tror det blir fina fisken...

What to do?

2009-06-25T00:25:00.000-07:00

Har i Asien betyder "What to do?" helt enkelt absolutely nothing at all can be done. Det uttalas inte som en fraga, utan mer som ett trott pastaende. For mig just nu snurrar det i huvudet. Runt runt nar jag forsoker bestamma mig for vad gora.
Antingen sa stannar jag i Indien och driver upp till nagra uppenbart magiska berg i Ladakh (http://www.shoortravelindia.com/images/landscp-ladakh-ii.jpg), samt draller i monsunDelhi ett tag,
Eller sa drar jag hem, jobbar en manad och aker till Tyskland i tre-fyra veckor.
Att resa har ar ganska uttrottande, att standigt vara en vit, rik alien och traffa Indienflummare som ar ganska trottsamma manniskor... A andra sidan, nar jag val ar har ar det ju minst sagt en fascinerande varldsdel och valdigt vackert, och bevisligen sa kraschar jag rakt in i bra saker vad jag an mig vander.
Men Tyskland vore fruktansvart kul. Min ex-reskamrat har inget jobb, sa vi tankte dralla i Koln och Berlin och Hamburg, samt att jag formodligen pratar flytande tyska efter den resan, och det ar ju bra om jag vill bo dar. Och det vill jag ju.
Typiskt Jonas, stackarn maste valja mellan tva kalasplaner. Livet ar inte latt. What to do?

Varit-i-solen-hela-javla-dagen-tankar

2009-06-21T05:53:00.000-07:00

Min tes ar att folk har i Indien och Nepal ar sjukt trotta, och detta forklarar deras bisarra beteende. Deras feta road rage, sura uppsyn, ganska hysteriska personligheter, tidvisa valdsamhet, hoga roster och allmant saker som folk gor som nastan ar hysteriska av trotthet. Det ar alltid sjukt mycket att gora for dom, och livet ar valdigt uttrottande, sa det blir val en langsam urholkning av alla resurser fram till den dag dom ganska tidigt kollapsar och forsvinner till Nirvana.

Ovriga spektakel ar att jag varit pa Nepalisk biofilm. Ett tretimmars, konstant underhallande och hejdundrande blandning av alla genrer som finns, storytwists av rang och fantastiskt skadespeleri. Jag blev helt imponerad. Eventuellt har min stimulansgrans sankts av veckor i djungeln/bergen.

Kathmandu ar en javligt konstig stad full av tempel, darar till fordonsforare och atminstone nagorlunda ok klimat. 45 grader i Delhi tydligen, fy fan. Jag aker nog dit om nagra veckor. Jag haller for fullt pa att lara mig tyska pa engelska och blir varje dag knappare i huvudet av sprakforvirringen, min engelska blir samre varje dag och jag saknar att prata svenska. Det finns inte en enda svensk har, och det borjar ga mig pa nerverna. Jag forsoker via min tyska bundsforvant ordna bilder men med internetteknologin som inte natt hit sa ar det komplicerat.

Mental kollaps i Nepal.

2009-06-14T02:08:00.000-07:00

Jag ar i Nepal och overlagger. Min nyfunna reskamrat ska tyvarr dra hem till Tyskland snart, achtung, sa jag ar aterigen pa eget bevag. Jag ar fett pepp pa en fin tvaveckors trek upp till Tibetanska gransen (nej, det ar inte Kina.) men detta ar komplicerat och kostar lite cash och dessutom ar monsunen pa vag. Jag kan omojligtvis med ord forklara hur jag kanner over att vara i Nepal - det ar helt hjartskarande vackert... Vandringen upp till Annapurna var bra nara dom basta dagarna i mitt liv. Det ar valdigt mycket regnskogsdalar och liv och dramatik. Vandringen som jag funderar pa nu ar mer komplicerad. Det finns inte sa manga lodges och tea houses, omradet ar restricted area, och det ar valdigt hogt upp och torrt. http://www.myhimalayas.com/dolpo/image/kagbeni02.jpg
Karaste ni, det gar inte en dag utan att jag tanker pa sommaren i Sverige med er men det har ar ratt massivt. Ingenting i min hjarna fungerar - det ar mest besatthet som galler med dessa otroliga berg. Nagot har hant. Jag kanske har blivit galen. Exakt nar jag aterkommer till Sverige ar lite oklart. Indien kanns ganska blekt jamfort med Nepal - kanske mest for att det trots allt at lattare ar resa har da Nepaleserna ar en tiondel sa irriterande som Indierna. Jag vill dock garna se Delhi under monsunen da askvadrena dar tydligen ar helt otroliga, magiska och skrammande.
http://www.youtube.com/watch?v=sZZD9_FbRhk
Doves sager ratt fint hur det kanns det har alltihop. Vilken javla resa. Jag hade verkligen inte en aning.

Jag har flytt

2009-06-03T05:14:00.000-07:00

http://image04.webshots.com/4/2/54/67/70425467ImGWFZ_fs.jpg

Heja Sverige och Nepal!!!!

2009-05-31T06:57:00.000-07:00

Efter fyra dagars angest, huvudvark, diaree och febertoppar ar jag nagorlunda frisk. Valdigt svag, men anda! Jag har tankt nar jag kunnat, och funderat mycket pa Sverige och alla mina konstiga vanner. Idag har jag funderat mycket pa att aka hem. Men, sant dar haller jag inte pa med. Sa imorgon flyger jag till Nepal. Det fanns inget val, visat mitt gar ut imorgon sa jag har inte tid med tag. Den sanslosa utgiften pa sextusen rupees kostar detta, alltsa 850 spann eller sa, helt tokigt mycket for att vara Indien. Jag kunde flugit till Bangladesh ocksa, men vad fan ska jag dar och gora? Nan dag funderade jag tillochmed pa Vietnam, men det var rent tokigt med pengar dom skulle ha da.

Jag kan inte sluta tanka pa juniregn mot fonster, havet och vinden, bryggor som knarrar, doften av tallskog, ol och grill med ett gang, cykla runt i sommarkvallar, sommarnatter med massa techno, driva runt i stugan med foraldrarna, dricka kaffe i Tanto... Sana dar skitsaker som ar bast av allt.

Jag ar stortkar i Sverige for tillfallet. Det ar val ocksa poangen med att resa antar jag. Hemlandet blir rena poesin. Dessutom, jag slutade ju roka nar jag blev sjuk, valdigt effektiv kur, och arligt talat: Indien stinker.

Calcuttametoden

2009-05-28T06:30:00.000-07:00

GA NED I VIKT UTAN ATT TRANA med Indienmetoden! Det har ar den enda metoden som ar sann och inte ljuger om fantastiska resultat! Allt du behover gora ar att spendera langre tid, bara nagra manader, nagonstans i Indien. Snabbare resultat utlovas om du ar pa resande fot. Garanterat resultat. Intensivsessioner finnes da du under nagra fa dagar jobbar bort dom dar envisa kilona, tillsammans med bade musik och underhallning av toppklass. Experter har uppskattat att svettmangden uppgar till tio liter om dagen av harligt doftande vatska. Tank, tio kilo pa bara en dag! Underhallningen bestar av att du sjalv i 39 grades feber yrar joelbitar i det 38-gradiga hotellrummet. Ingen utrustning behovs forutom en toalett (den stapplande resan blir du valdigt van vid) och rehydrationslosning, (som smakar dod och forintelse.) (P80, BT90/60, T 39)
Ja, det ar fint att resa ibland.

One man army, Mr Poet, och Nepal

2009-05-24T07:44:00.000-07:00

“What can I do, I am alone, there is nobody else.I’m a one man army”
Bobby ar 36 och har fru och barn. Frun och Bobby gillar inte varandra. Hoppsan sad et arrangerade aktenskapet. Bobbys barn vet jag knappt nagot om, hon ar ettochetthalvt och foddes ungerfar samtidigt som Bobbys bror dog. Och hans far. Foljaktligen, eftersom kvinnorna inte jobbar I Tamil Nadu, ar Bobby ekonomiskt ansvarig for atta manniskor. Han dricker varje dag och roker lite gras for att lugna nerverna. Han ar ganska attraktiv men har en distinkt aura av sorg och avgrundsdjup trotthet runt sig. Manga ganger blir jag irriterad pa honom for han ar stingslig med pengar, men a andra sedan: han behover dom mer an jag. Han vill att jag ska hjalpa honom starta en restaurang I Sverige sa at than kan skicka hem alla pengarna, men har svart att forsta att det skulle ta enorm tid och kraft och formodligen inte funka iallafall, och att han hursomhelst inte ens skulle fa ett turistvisa till Sverige.
Han driver det guesthouse dar jag bott i tva veckor, I ett talt pa taket med utsikt over berget. Jag hade mitt lilla slott dar jag spelat gitarr, atit biscuits, rokt cigaretter och vilat fotterna efter timmarna uppe i bergen. Bobbys brorson Rohit och hans kompis Ziddu, tva elvaaringar som ar sma karnkraftverk, har jag spelat cricket och flamsat med nar jag inte varit upptagen med vuxengrejer. Indiska ungar ar kanske det basta med Indien overhuvudtaget.

Jag ville verkligen inte alls lamna Masinagudi. De var paradiset. De tar bara det har javla Indiska visat som jag maste fixa. Jag trodde inte riktigt att jag skulle traffa folk som berorde ihjal mig som dom I den lilla by. Santosh at 26 och ska snart giftas bort med en kvinna han absolute inte alskar, den kvinna han vill ha har hans mamma sett till att hon flyttat ivag. Santos dricker ocksa varenda dag, precis som alla Tamilska man, och sitter ofta och stirrar ut i luften och ser bedrovad ut. Han ar en kanslig och vanlig sjal och en bra guide. Dessa tva man har andrat lite pa min varld. Jag skull velat stanna och hjalpa dom pa nagot satt, men jag kan inget gora. Jag fann i alla fall tva vanner pa andra sedan jorden.

Jag ar i Chennai, och har haft en konstig dag. Det ar valdigt varmt, och jag ar valdigt trott. Om nagra timmar gar mitt tag till Kolkata. Mot Nepal.

Javla Indien

2009-05-16T21:05:00.000-07:00

Jag fick en hang-up pa att kopa ett fint par kikare da djur och natur blivit ett storre intresse an jag anade. Foljaktligen kollade jag runt i staden Ooty (uttalas precis som Outis namn typ) och staden ser ut precis som hemma, tallskog, grona angar och kossor av rosatypen. Samt kallt och regnigt och javligt. Precis som hemma. Hur som helst, priserna var astronomiska sa jag tankte ta mig en liten tur till staden Bangalore for att finna min nya lover. Billigt billigt sa alla. Till saken hor att Indienhatet vuxit ganska bra sista dagarna, eftersom alla vill sno ens pengar och ar allmant dryga. Det forsta som hander ar att en snut stoppar mig (snuten i Indien: Inte din van.) och snor alla mina pengar. Som i allt. Jag blev da ganska irriterad. Vidare blir fragan "Where you from sir" ganska trottsam efter en miljon ganger. Vidare ar Bangalore en fet storstad, aka smuts och trafik i mangder. Vidare ar min internetbank trasig. Alltsa inga pengar. Vidare ar alla affarer stangda.
Jag underskattade Indien. Igen. Jag forstar varfor Indier ar lata, det ar extremt trottsamt att leva har. Jag vill tillbaks till naturen. Lugnt. Friden. Ensamheten framfor allt. Jag forstar inte hur dom pallar att leva sa tatt inpa varandra dygnet runt. Husen ar sma och fulla av folk. Overallt. Hela tiden.

Liten faktabok om Indien

2009-05-14T02:19:00.000-07:00

Antal invanare: Dom sager det finns 1,1 miljarder. Helt fel, Det ar ljug. Det finns 2111 miljarder. Det tar aldrig slut med Indier. Dom ar alla egentligen.
Antal invanare som gar in i en Indisk buss: Alla.
Temperatur i celcius som uppnas i denna buss: Indiska bussar ar gjorda av metallen Indienesium eftersom vanligt stal smalter i vanlig eftermiddagstemperatur.
Antal Indier som far plats pa en vespa: minst 7 enligt empirisk forskning av forfattaren.
Antal ganger folk har farit med osanning i min narvaro med malet att atkomma mina ekonomiska medel: 5647.
Antal ganger barn har ropat "Hello sir how are you" och skrattat hysteriskt: Varje gang.
Antal liter min urinblasekapacitet okat pga indiska busstrafikens generosa toalettstopp: 4 liter.
Antal ganger jag blivit myggbiten trots myggmedel: 56576039476432763679
Antal kor/getter/apor/hundar/katter/rattor jag sett: 9,675 x 10^2 (exakt siffra.)
Antal elefanter jag sett: 12
Antal sura vattenbufflar jag sett: 1
Antal liter jag kissade pa mig av skrack da: 0, men det var mycket, mycket nara.
Antal ganger jag brant mig i solen: 2
Antal liter sand jag hittat i mina packning efter att jag farit fran Goa: Nog for att bygga ett till Goa.

Dagens barnasaga

2009-05-14T02:16:00.000-07:00

En stralande morgon i maj anno 2009:
Ar fett peppad, ska pa bergsvandring. Vaknar fem och trettio, studsar upp och lyssnar pa faglarna. Frid. Guiden anlander 7.30, endast en och en halv timme sen, han ar extremt bakfull. Det var valdag igar, alla har festat. Utom jag. Vem tankte inte riktigt till har? Hur som haver, vi vandrar... "No path" sager han, sa vi klanger genom bambusnar. Detta ger upphov till ett trettiotal skarsar och blodspillan samt svenska svordomar som rungar over nejden med mina lungors starka kraft. Vi ser en Sloth bear. Stort djur. Farligt djur. Guiden vilar en halvtimme. Vi gar en kvart. Guiden vilar en halvtimme. "Sleep one hour sir" "Just joke sir". Jag borjar inse vidden av hans bakfylla. Vi borjar klattra. "No path sir" sager han nar vi ar 75% uppvags. Jaha, DU KUNDE INTE SAGT DET IGAR KANSKE!!!!!????? Fett opepp Jonas, fett sur Jonas. "You no like walk sir?" "Nejda, det ar dig jag inte gillar, din dumma javel". Vi gar ned hela vagen langs den fantastiska stigen. Inga bambusnar. Inga skarsar. Indisk logik uppenbarligen. Welcome to India.

Bergen i Tamil Nadu

2009-05-10T04:46:00.000-07:00

Jag har funnit friden uppe i bergen. Dimholjda bergstoppar och svala dagar. Jag har vandrat runt i den fantastiska naturen har och sett elefanter. Det ar stora och vackra djur. Ett gang indier har tagit mig till sig och det ar en speciell upplevelse att bli van med dem, det ar en annan sak an med svenskar, det ar valdigt godhjartade och givmilda manniskor. Det ar skont nar man under en resa slutar se indier och borjar se manniskor.
Mitt hem ar for tillfallet ett guesthouse i en by som ar vaaaaaaaaaaldigt lugn. Manga timmar har spenderats stirrande pa bergen utanfor.
Jag trodde liksom aldrig att resa skulle kunna bli sahar bra. Jag hade ju inga forvantningar, men det blev sa mycket mer an jag trodde. Indien ar troligen varldens basta land att resa runt i. Det kan kravas oandliga mangder talamod, men det har jag ju gott om. Forutom ibland, det blir bara for mycket av alltihop med manniskor, trafiken, djuren, indienmage, ryggsackslapande, oljud och skitlukt.
Men vad ar val en resa i Indien?
Mycket ar sig likt men annat ar valdigt annorlunda har. Allting ar valdigt smutsigt. Folk ater med handerna (sa aven jag efter viss tillvanjning). Det ar djur OVERALLT, kor, hundar, apor, spindlar, katter, getter, elefanter.... Folk slar sina barn. Det finns tjanare overallt, och en indier i overposition behandlar dom som smuts. Det ar sa trangt, overallt, alla bussar, gator och hem, man ar aldrig ensam eller overhuvutaget langt ifran nagon annan. Det finns ingen allemansratt, sa man maste muta forest department vart man an ska. Samhallet ar genomkorrumperat. Polisen ar hopplos, och politiken likasa (det ar val har om tva dagar). Men jag alskar alltihop. Jag vill aldrig hem. Ni far komma hit istallet. Det borde ni gora. Flygbiljetter ar billiga, upplevelser ar andlosa. Jag har overhuvudtaget inte sett en vit manniska pa flera dagar, och knappt pratat svenska pa en manad. A andra sidan har jag spelat gitarr som en galning....
Att resa ar som att vara ett barn, man forstar inte hur saker fungerar, allt ar nytt och spannande, och man forstar inte vad dom vuxna pratar om.

hetta och planer.

2009-05-04T01:31:00.000-07:00

Har spenderat nagon vecka omvaxlande pa vespan och I skuggan. Dagarna ar sa heta att de tar svart att gora annat an sitta I skuggan, vilket iofs ar valdigt trevligt… Natterna ar lite svalare, fina tider att kaka lite och ta nagra ol. En hel massa skona manniskor dyker upp har och dar. Ett gang Osho-anhangare bor pa mitt stalle, och dom ar valdigt avslappnade typer. Dom flesta ar dock runt femtion, skona typer med underliga liv och soft varldsbild. Jag har pratat med dom om vart jag borde dra och alla pratar om norrut. Om nagra veckor aker jag till Sikkim och Darjeeling... Det lar bli en tagresa att minnas!

Men I morgon far jag till Kerala, eller narmare bestamt staden Mysore. Bergkedjan Western Ghats borjar har i Goa och gar vidare nedat i Indien, anda ned till Kerala.
Jag tankte jag kunde bo nagonstans i djungeln och bara knalla runt, bevapnad med en monkey stick ifall dom forsoker sno min mat. Jag har hort att det finns pantrar dar. Huga!!!!
Det kliar i kroppen att rora pa sig, men jag har haft problem av indiska proportioner med att ordna tag eller bussbiljetter. Indiernas sommarlov ar just nu, sa allt ar fullt och stressigt och alla resebyraer ar sjukt stressade och otrevliga.

Jag har borjat varva ned lite lite. Det tar en och en halv manad sa nagon. Basta sattet har jag markt ar att bara driva runt uppe pa kullarna i Goas inland, dar det varken finns trafik eller manniskorna. Jag tror jag fatt en hjarnblodning av indiernas trafikkunskaper. Van av ordning smo jag ar blir det frasande spottande kommentarer pa renaste norrlandska nar jag for tusende gangen blir omkord i blind kurva eller nastan avtrangd av vagen av nagon javla skitlastbil eller nastan kraschar nar nagon bara kor ratt ut i vagen.

Hursomhelst ar det sjukt kul....

Jag har funderat vidare pa saker. En fin lista pa det basta i mitt liv ar vad jag saknar mest just nu:

Lollo.
Forsberg.
Ungarna pa barnonkologen.
Jobbet i allmanhet.

monsunen.

2009-04-27T02:06:00.001-07:00

Allt mojligt har hant, bade i varlden och i huvudet... Goa har varit en fantastiskt bra plats att starta i och jag kommer att sakna den har tiden, men nu maste jag vidare mot nya aventyr... Senaste dagarna har jag mest kort runt i Goa och tappat bort mig, ett mycket bra satt att resa pa! Jag har drallt med lite folk och i allmanhet haft det socialt, sa till den grad att jag vill vara ifred.
Det ar otroligt varmt. for nagra dagar sedan forandrades vadret fran disiga blasiga dagar till blahimlad stiltje. Typiskt for den annalkande monsunen. I Kerala vet jag inte hur lange jag stannar, men bergen hagrar, och framforallt lite svalare klimat. Jag har tappat bade aptiten samt formagan att sova... Det ar anda valdigt spannande att uppleva monsunens verkan. Det ar stora krafter i rorelse, jag kan knappt vanta tills jag far komma till regnskogen!
Jag kopte en gitarr. Jag kunde inte lata bli. Inte i fyra manader. Det har blvit mest hela tiden, men basta tiden ar pa stranden vid solnedgangen... Jag har aven tagit ett beslut om min framtid: det blir Berlin. Jag ar inte turist dar, jag kommer hem, det har jag kant varje gang. Antar att jag far ta ABFkurser i tyska.

Sinnesfrid....

2009-04-22T07:41:00.000-07:00

Har fastnat i Goa.... Pa Morjim beach rakade det finnas varldens skonaste gang lirare, med alla mojliga och omojliga liv, och tillsammans har vi bildat en liten bisarr familj. SensasongsGoa ar basta tiden... Allt ar sa otroligt lugnt... Jag hanger mest runt med folket i skuggan om dagarna, det ar otroligt varmt... Ligger mycket i hangmattan och laser. Manniskorna ar en rora av engelska frisorer, sjukskoterskor, ungar, amerikanska forfattare, italienska kockar fran Berlin, nederlanska sjoman... Godhjartade manniskor...Idag stack jag ut och joggade i soluppgangen, sedan tog jag och en kille som heter Robert vesporna och for runt och flangde. Vilket resulterat i en javligt vass solbranna... Overallt ar det antingen strander eller regnskog utspridd over kullarna har, otroligt vackert. Nasta vecka aker jag till Mysore och kollar lite regnskogsreservat... Annars kommer jag val aldrig harifran!
Jag mar otroligt bra. Lugnet har landat. Jag tanker valdigt mycket pa mitt liv och jag blir otroligt glad av det. Jag kommer pa saker som liksm kommit bort under allt jobbade, massa saker jag varit med om, och manniskor jag traffat, och mycket pa jobbet. Pa ungarna som vankar pa barnonkologen och mina arbetskamrater som ar spridda over hela sjukhuset... Det kanns som nagon lagt en hand over mitt liv och valsignat det.
Indienmagen gav sig, efter en vecka. Det var religiost kan jag saga, att skita saker i reguljar, standardiserad form!

2009-04-16T03:22:00.000-07:00

XXX. Har landat i Goa... Lagsasongen ar ett faktum, sa jag lyckades knipa en bunge direkt vid stranden... Kanns som jag bor i ett slott jamfort med Delhis ratthal. Har ar det soft som vanligt, har mest last i skuggan och hangt med dom bisarra engelsman som ar mina grannar. Har suttit och filosoferat mycket, sarskilt under tagresan hit. Trettiofem timmar karlek med gott om hetta och folk. Indierna ar javligt mysiga, det finns liksom inga sparrar om att tala med framlingar eller leka med varandras barn eller somna ovanpa folk... Sarskilt barnen ar valdigt nyfikna och glada. Det finns inget val, ingen lyx till personlig sfar i ett sa extremt befolkat land. Jag traffade en gang riktiga lumpargrabbar pa taget som levde loppan, jag sjong nationalsangen for dom vilket var mycket uppskattat. Men dom var lite mer an jag orkade med, har varit ratt svag det senaste dagarna da jag fatt en fin slang av indienmage. Maste ha forbannat mig sjalv genom mitt hogmod. Pa dagarna var det lite varmare an jag klarade av inne i vagnarna, det fanns ingen ac... A andra sidan sa lider till och med indierna sa jag slapp kanna mig som en fjant. Har i Goa blaser det dock ratt ordentligt sa hettan kanns knappt. Ar dock fortfarande skonast pa morgonen, stranden i morse var bara jag, hundar som tramsade runt samt en disig morgon...
Det tar ett tag att bli tillfreds med vilken tillvaro man an har. Jag borjar vanja mig vid det har, och det forenklas betydligt av att ga barfota pa stranden i solnedgangen... Det ar roligt att hela tiden fa anvanda hjarnan och hjartat nar man reser, att alltid behova tolka saker, improvisera planer och mota manniskor. Att vaga, hela tiden. Det ar sa latt att kanna att jag lever, pa ett annat satt an i lugna fina Sverige. Det enda jag saknar ar i stort sett techno (www.deepmix.ru).

Heat, Trains and Anxiety.

2009-04-11T08:20:00.000-07:00

It seems impossible I have only been here for four days... It is at least two weeks! I read somewhere that India is an overwhelming assault on all senses, all the time, and that is very true. Just walking the streets makes me exhausted.
Also, I'm landing in the experience so to speak, or rather crashing. Alternating between a very strong sense of wanting to go home and also like teetering on the brink of a great adventure. I knew this was coming but it is still hard to handle. The feeling immedeantly dissapears when I meet someone so I guess that's where the problem. I met some Indian guys yesterday that were real nice, but some police officer started pestering them until they just loped away. Me being the Ultimate Genius (tm) I lost their number.

After som train mishaps (I'm learning) I ended up in a complete shithole called Moradabad, which I intend to leave as soon as possible... (Clarification: Indian shithole = Traffic and concrete.) There is some sort of Indian holiday, so there are billions of people on the trains. Me, in my usual wisdom, got no tickets to reserved, nice seats, so my journey tomorrow will be like riding in an oven with five thousand squirrels, also known as grisfrakt. Flipside: Tickets cost 8 skr.
I read somewhere else that the reason people find spiritual values in this country isn't because there is anything divine about India, but rather that god in his infinite wisdom decided not to make traffic pancake out of you. The Indian drivers are very calm and controlled drivers. No, scratch that, I can't understand how anyone survives for a prolonged time here...
Still no Indian stomach! Even though I stupidly try grilled lamb of the street and stuff like that. These guys know how to fucking cook!

Big world, tiny man.

2009-04-09T08:38:00.000-07:00

Delhi is a polluted and chaotic planet of it's own... One cannot understand how many Indians there actually are until you go here. I'm just trying to get along with the few I meet. I must say that despite the bad reputation concerning rip-offs and general hustling it's not that bad. Almost all Indians I meet are very polite and kind. I just very much feel a need to learn som Hindi to atleast get some of the fat rich white stink out.

I haven't done much of monument-seeing and the likes, mostly just taking walks and enjoying the news. Early morning is the best time, just at first light. Big eyed kids stare at the rather weird sight of a tall white man walking around while they are brushing their teeth. And ofcourse, sleeping through the monkey-ass midday heat. It is sort of like every day is two days, morning day end evening day.

But I think I have just about had enough of traffic and the enormous amounts of people, tomorrow evening I'm catching the night train to Ramnagar, to get to the tiger reserve... I can't even imagine how nice it will be with some peace and clean air. And wildlife!

Oh, and the food is great, absolutely fantastic, and extra bonus> no shitting my brains out. Yet.

Lugna gatan...

2009-04-06T14:17:00.000-07:00

Ikväll råder en öldränkt panik. Det vanliga lugnet är ersatt av ett nervigt kollande av packningen.

Nu bär det hursomhelst av. Det går nog inte att åka till Indien utan att vilja hitta något. I tusentals år har folk rest dit för att upptäcka andlighet och sig själva. Jag vill bara fila lite på min karaktär. Om det ens är möjligt. Som alla vet är ödmjukhet min ledstjärna.

Luleå 1 april

2009-04-01T12:28:00.000-07:00

Inget aprilskämt. Påtryckningarna har gjort sitt för att nöta ned mitt blogghat. Mindre än en veckar kvar. Stressad i kvadrat i omgångar.